5/9
Sådärja, då är jag hemma igen efter en helg i stugan. Förkylningen börjar bli bättre, så att kurera sig i en stuga mitt i skogen är att rekommendera! Har också mycket att tänka på just nu, som många i min omgivning vet, och skogen och naturen är faktiskt en himla bra miljö att tänka i (Haha, nu menar jag inte att låta som en skogsmulle, men det är faktiskt sant..) Men jag har fortfarande inga svar, jag vet inte hur jag ska göra med allt. Jag tar en dag i taget.
För att byta samtalsämne så körde jag från stugan och hem idag. 18 jävla mil! Det var skitkul, men jag var trött i både armar, huvud och ben när vi var hemma. Min kära syster var hemma en sväng idag också, det var mysigt att få träffa henne.
Här har jag spenderat mycket tid i helgen..
2/9
Varför ska man ställas inför så svåra val jämt? Jag vet varken ut eller in. Jag orkar inte förklara för alla, bara jag själv vet hur det här känns. Hur det känns just i mig, i mitt hjärta.. Samtidigt är det mitt val. Ingen kan bestämma hur jag ska göra.
Jag hoppas det ser ut som att jag vet
fast jag har faktiskt ingen aning
och du viker mina knän.
1/9
Just nu har jag en enda fråga och det är - Vart tar tiden vägen?!
Idag är det redan första september, hösten är här och vintern närmar sig med stora steg. Idag är det redan onsdag, vart tog den här veckan vägen och vad har jag hunnit göra? Om tre veckor har jag halkkörningen, den som jag nyss bokade och hade över en månad kvar till.
Är det så att man börjar bli lite gammal när man fyllt 18 och går sista året på gymnasiet? Det verkar så.. Men jag har egentligen inget emot det, skulle gärna spola fram tiden ett år eller två. :) Men det är samtidigt synd att tiden bara flyger förbi och man känner att man inte hinner med allt man kanske skulle vilja hinna...
Men det blir det ändring på nu. Jag är full av en energi jag inte känt på länge, så jag kommer nog hinna med massor den här hösten och resten av året! :)
30/8 - början på någonting nytt.
Godmorgon!
Idag ska jag börja med något som jag redan har försökt med 100000 gånger.
Jag ska försöka bli snäppet nyttigare och hälsosammare. Jag menar, alla vet vi vad våra kroppar mår bra av och vad de inte mår bra av. Så varför "straffa" sin kropp med onyttigheter och lata stunder på soffan framför tv'n? Jag är iallafall sån som sitter i sängen med datorn i knät och tittar ut genom fönstret och tänker - "Det är helt okej väder ute.. Man kanske ska ta sig en liten promenad.. Eller näe, jag vet inte vart mina skor är och vilka mjukisar ska jag ta på mig? Det lät alldeles för jobbigt.." Så sitter jag kvar där framför datorn istället för att ta mig ur sängen och leta upp ett par skor, slänga på sig ett par mjukisar och ta en promenad. För när man väl är ute så är det ju superskönt att promenera och få en stund att rensa tankarna och få lite frisk luft. Men det ska jag, iallafall försöka, ändra på från och med idag! Önska mig lycka till!
Puss.
28/8
Inte för att låta matcho eller så, men det gjorde faktiskt inte ont. Blev nästan besviken när han satte nålen i mig. Vänster sida gjorde ondast, men mestadels satt jag där på stolen med ett leende på läpparna. Jag är så himla nöjd!
25/8 - varning för känslosamt inlägg
Det är inte många som har vågat fråga mig rakt ut, men jag vet ändå att det är många som undrar. Som undrar hur jag har kunnat vara så stark efter att den jag älskade var otrogen mot mig. Jag skulle vilja berätta, en gång för alla, om hur jag har fungerat, agerat och betett mig. Jag hoppas att det kan hjälpa och inspirera andra med krossade hjärtan. Alla är vi olika, men det kanske finns någon som funkar på samma sätt som jag..
När jag fick samtalet, när jag fick höra att han hade legat med en annan tjej bröt helvetet lös. Jag skrek och jag grät, grät och skrek. Jag satt på golvet i köket, lutade mig mot en skåpslucka med telefonen tryckt mot örat. Jag grät okontrollerat. Jag kunde inte tro det. Hur fan kunde han göra så mot mig? Det var ju inte direkt som att jag inte gjorde mitt yttersta och bästa för att tillfredställa hans behov. Samtidigt som jag var så arg ville jag inget hellre än ha kvar honom. Att han fortfarande skulle vara min. Jag tänkte, om han kommer hem till mig nu, kramar om mig och ber om förlåtelse - då kan vi låtsas som att inget har hänt. Om bara han och jag vet, om vi inte säger till någon annan, så kan vi fortsätta som vanligt och vara vi två mot världen. Men, det funkar inte så.
De två kommande dagarna bestod av tankar om att han hade funnit en annan tjej, en främmande tjej han inte kände, som mer lockande än mig, hans egen flickvän. Någon annan hade fångat hans intresse och fått hans komplimanger. Någon annan hade fått ha sina läppar mot hans, sin kropp mot hans. Någon annan fick allt detta, samtidigt som jag satt hemma i min ensamhet och tänkte på, saknade och älskade honom. Fyfan.
Efter två dagar sa jag ifrån till mig själv. Jag slutade gråta och sa "Det blir inte bättre av att jag sitter här och gråter" Sagt och gjort. Jag grät inte längre och slutade älta. Klart att jag inte kunna tänka på något annat än honom och det vi hade, och allt, minsta lilla, påminde om honom. Men jag byggde en mur runt mitt hjärta, och det som har hjälpt mig mest under dessa 5 månader är att "jag spelar tuff". Mot alla. Mig själv, min familj, mina vänner, främlingar. Jag låtsas inte om mitt krossade hjärta, jag gråter inte ut hos någon, jag ältar inte om saken. Jag sätter ett skal av kryptonit runt mitt hjärta och fortsätter med mitt liv. Jag säger inte att jag inte är sårad, det är klart det fortfarande gör ont. Det är klart saker fortfarande påminner om honom, det är klart jag fortfarande saknar honom och det vi hade. Me jag gråter inte, jag ältar inte. För jag är en sån envis jävel, och jag har bestämt mig för att vara stark och inte låta honom förstöra mitt liv. Jag har bestämt mig för att gå vidare och inte låta mina tankar om honom förstöra min dag. Jag tänker på honom varje dag, men jag låter det aldrig göra mig ledsen, eller göra min dag till dålig. Det är han inte värd. Precis likadant som att han inte är värd mina tårar.
Ego fortis sum.
9/8
Drömmer mig bort till dit jag är om två dagar.
Bilder lånade från Apollo.se
7/8
Även den starkaste är svag ibland.
Du viker mina knän, Lars Winnerbäck.
<3
7/8
Lars Winnerbäck ikväll!
<3
4/8
Inte många, knappt jag själv, förstår hur en människa jag inte känner kan betyda så mycket. Allt jag har att gå på är dina vackra ord, dina meningar och dina alldeles för bra budskap. Jag kan inte sätta ord på vad det är som du gör som är så speciellt, du är bara så jävla klockren. Som du har hjälpt både mig och mina kära. Du kan få mig så glad, och så ledsen. Du kan med bara några få strofer få mig att känna mig förstådd och inte ensam. Kan man älska någon man inte känner, så älskar jag dig, Lars Winnerbäck.
Jag hoppas det ser ut som att jag vet
fast jag har faktiskt ingen aning
och du viker mina knän!
4/8
En jävla vecka kvar, sen är vi där!
2/8
Se mig, sa jag.
Hör mig, sa jag.
Känn mig.
Det måste ut för att hitta in.
Jag tror det svajar i min själ.
Lars Winnerbäck - Du som reser mig.
Helt klart den finaste låten just nu.
Längtar ihjäl mig till konserten på lördag!
Ego fortis sum.
14/7
'Cause if you're not really here,
then I don't want to be either.
I wanna be next to you.
9/7
Bara för att jag är lycklig.
2/7
Nu ska jag försöka få i mig lite mat snart, sen hämta upp L och åka iväg till F.
Och att han har hittat en stackars tjej och har ett förhållande med henne gör mig faktiskt ingenting alls.Det känns så jävla skönt. Jag är fri nu, på riktigt.
21/6
Jag är så otroligt jävla lycklig.
Om 51 dagar är jag äntligen tillbaka till stället som ligger mig varmt om hjärtat.
Om 51 dagar ligger jag äntligen i min hotellsäng kl 05.00 - totalt sönderdansad.
Om 51 dagar har jag legat för länge i solen och bränt både ansikte och baksida lår.
Om 51 dagar är jag i Turkiet med två av de bästa tjejerna man kan hitta!
20/6
Det ska bli början på någonting nytt.
Någonting lyckligt, bra och fint.
16/6
14/6
Det är inte mycket den här tjejen behöver göra för att få mig på bra humör
<3
