The best part of me was always you

 

 

Varför hamnar vi alltid här? Vi går skilda vägar, men möts alltid igen. Det är svårt, så svårt. Svårt att träffa dig, men samtidigt så jäkla enkelt, svårt att få andra att förstå.

-

Men dig kan jag vara hela mig. Hela jävla jag. Du dömer inte, granskar inte, påpekar inte. Du bara ser mig, hör mig, känner med mig. Jag vill ha dig i mitt liv, jag vill att du är den bästa delen av mig. Precis som du en gång var.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0